Advertisement

Annons

Gå på en guidad tur i Limhamns kalkbrott


Att man kan promenera runt Limhamns kalkbrott har nog många Malmöbor koll på, men kan man egentligen gå ner i det? Javisst kan man det! Nu för tiden är brottet ett naturreservat med rikt växt- och djurliv, som formats av sin industrihistoria. För att kunna besöka det på ett tryggt och säkert sätt måste du boka in dig på en guidad tur i Limhamns kalkbrott, som finns i några olika varianter - långa och utförliga, kortare för barnfamiljer och bussar för den som har svårt att gå längre sträckor. Vi har bott på Limhamn i många år, men inte förrän idag blev det äntligen dags för oss att följa med på en tur ner i kalkbrottet!


Limhamns kalkbrott är norra Europas största dagbrott. Det är 1300 meter långt och 800 meter brett med ett djup på 65 meter. Kalkstenen i brottet är av två sorter. Överst ett 15 meter tjockt lager så kallad Köpenhamnskalksten och därunder det man kallar Limhamskalksten. Lagren i botten bildades i ett tropiskt hav under Paleocen för 65–55 miljoner år sedan, och man har hittat fossil av bland annat korall, sjöborrar, krokodiler och hajar. Dagbrottet invigdes 1866, men kalkbrytning förekom i Limhamn redan på 1600-talet, enligt gamla källor man hittat. Namnet Limhamn kommer just från det gamla ordet för kalk: lim. 

Brytningen av kalksten skedde till en början för hand, men en bit in på 1900-talet började man använda dynamit och maskiner. En smalspårig järnväg byggdes 1874 för att transportera kalkstenen till hamnen. Först var det hästar som drog vagnarna, och senare kom ångloken. På grund av dammet från verksamheten byggde man en cirka två kilometer lång tunnel, för att transportera kalkslam till cementfabriken i Limhamns hamnområde. Cementtillverkningen upphörde och den sista sprängningen gjordes i slutet av 1980-talet. Kalkbrytningen lades ner något senare, 1994. 

Idag ägs Limhamns kalkbrott av Malmö kommun, som gjorde det till naturreservat i början av 2011. Här finns idag flera sjöar, två stora vattenfall, och flera fågelarter. En alldeles speciell invånare är den utrotningshotade grönfläckiga paddan, som trivs här nere.  Trots att regnet strilade ner under hela turen var detta en väldigt trevlig, lärorik och ovanlig upplevelse! 

Annons